Litet Landgörstlexikon del 2: Landgörst (namn)

Han minns ej längre när han lämna hamn.
Det enda han minns säkert är sitt namn:
”Herr Landgörst”, ja det är han säker på
(fast lite tvivel finns där allt ändå).

Namnet Landgörst skapar en del bryderier, möjligen också obehagskänslor, hos en del människor (oftast sådana som är väldigt duktiga på att packa undan sina vinterkläder samma datum varje år). Och ja, det är ett ganska opraktiskt namn av ett antal skäl; det är exempelvis svårt att uttala, stava och registrera som domänadress.
Å andra sidan är det ganska unikt – vilket tillsammans med sin underlighet gör att man kan tycka att det kan passa vår sorglige protagonist.
Och för er som undrar: det finns en historia bakom namnet, som jag möjligen avslöjar om någon frågar. Men kanske inte.

Litet Landgörstlexikon del 1: Landgörst (karaktär)

I hjärnan finns det celler som är grå
och små och, just i Landgörsts fall, rätt få.
Hans huvud må ha skägg och va berest,
men inuti det växer tankar glest
och långsamt. Ofta tar det flera dar
att formulera frågor eller svar.

Kan ingenting, vet ingenting. En världsomseglare utan roder, mast och ratt – eller segel, för den delen – i en båt full med hål. Ägare av äkta längtan, sorg, ensamhet och ett elände större än någon annans. Saknar i historiens början mening, mål och minne, finner möjligen någon av sakerna, men inte alla, under resans gång. Ger hopplösheten ett ansikte; kanske ett du känner igen – om du rakar av honom skägget.

Litet Landgörstlexikon del 0: Introduktion

Jag vet inte hur Lisa gör när hon gör bilder, men när jag skriver är det sällan så att jag ”bara hittar på” – upplevelsen jag har är snarare att någonting berättas för mig; att skriva och läsa flyter ihop och det går inte att säga när det ena börjar och det andra slutar.
Speciellt har det varit så med Landgörst – kanske för att den är skriven i en sådan tydlig form, kanske för att det är en berättelse som ligger väldigt nära min egen kärna och således är någonting jag verkligen behövde berätta för mig själv.
I vilket fall som helst: under de år som berättelsen växte fram vecklade också en värld ut sig inom mig – en värld full med karaktärer, platser och ting, en värld som snart var större än själva berättelsen. Detta är inget konstigt, utan någonting som händer i all bra litteratur (tror jag). Men eftersom Landgörsts värld är så – vågar jag skriva mytologisk? – har jag inte kunnat hjälpa att jag inte kunnat sluta fundera på vad och vilka dessa karaktärer, platser och ting är och kommer ifrån, och eftersom steget från att tänka till att skriva för mig sällan är särskilt långt föddes snart tanken på ett litet lexikon.
Tanken var att skriva det för min egen skull – och för Lisas. Men så gick jag en promenad idag och kände att det skulle kunna vara något för bloggen också. Så, från och med idag (och fram till ett som alltid okänt tills vidare) förklarar jag ”Litet Landgörstlexikon” öppnat!
Min förhoppning är att fördjupa förväntningarna på en kommande läsupplevelse, inte förstöra densamma – därför kommer jag att ligga så lågt med spoilers jag kan, vilket möjligen ibland gör inläggen mer förvirrande än förklarande, vilket jag hoppas ni förlåter mig för.

Med värme,

Jesper

PS
Anade ni ett världsrekordsättarförsök i användandet av stavelsen ”för” i sista meningen anade ni riktigt.

DS

Välkommen

kära Landgörstvän!

Vad roligt att du tittade in.
Det här är en blogg som rör sig i omloppsbana runt boken, figuren och fenomenet Landgörst. Alldeles strax, om någon månad, kommer boken att manifestera sig i en verklighet nära dig.
Då gäller det att se upp.
Landgörst har nämligen en förmåga att nästla sig in om man har garden nere. Det gäller att passa sig om man inte vill börja tänka, väldigt långsamt, på blankvers eller drömma om rosa jättekaskelotter (vilket i och för sig inte är så dumt – vi har gjort det från och till i fyra år).

Vad vi ska ha den här bloggen till vet jag inte riktigt, men jag vilar tryggt i förvissningen om att det kommer att visa sig. Är det någonting skrivandet av Landgörst lärt mig är det att vad som helst kan hända när som helst, men ingenting händer någonsin om man inte börjar.
Så vi börjar här, med förhoppning om att ni kommer att utnyttja det här utrymmet till att vinka, krama och ropa till mig, Lisa och varandra. Berätta oväsentligheter som efterhand visar sig vara det viktigaste någon av oss hört i våra liv. Eller så kan ni bara vila er – det vore nästan det bästa, om det gick att vila här. Internettet är så bullrigt på sina ställen.
Så följ eller bokmärka eller bara glöm bort sidan och återupptäck den igen, som av en slump. Kommentera gärna så mycket ni ids och orkar, så jag vet att ni finns – så ska ni få följa med på en resa utan like:

På havets stengrå botten far de fram,
vår Landgörst och en fasansfull madam.
Små djuphavsdjur som ser dem dra förbi,
de tänker att de ser ett trolleri
för båten, som låg fridfullt stilla nyss,
den far nu fram på undervattenskryss.
Den kränger och den svänger hit och dit,
den skrapas mot koraller och granit.
Den bågnar och den knakar och den kvider,
och i den sitter Landgörst tyst och lider:
”Min stackars båt, nu får du vad du tål…
och du som redan var så full av hål.”

Med värme,

Jesper Lundqvist