Litet Landgörstlexikon del 4: våg

På en sekund det blåste upp till storm.
Det reste sig en våg som var enorm.
Ja, tusen meter hög och lika bred.
”Den kommer krossa båten min till ved.”
Så tänkte gubben Landgörst där han satt
och längta mer än nånsin efter katt.

”Stor våg, liten våg, på havet finns det vågor”, sjungs det i visan, men visst krävs det väl ändå en rejäl landhöjning, ett rev eller liknande för att dyningarna ska förvandlas till vågor? Och ute på stora havet, där Landgörst sitter i sin båt, där är det väldigt djupt – vilket väl borde innebära att det borde vara tekniskt omöjligt för vågor att bildas, speciellt tusen meter höga och breda vågor?
Omöjlig eller inte, en våg dyker hur som helst upp, med allt vad det innebär. Jag förstår att jag som författare kan ses som medansvarig för denna våg – det är ju ändå jag som hittat på den. Till mitt försvar vill jag säga att den kom lika överraskande för mig som för Landgörst, och att jag har ägnat en stor del av de följande åren till att reda ut vågens konsekvenser för hans välbefinnande (vilket jag lyckades med till ca 47%).

Fotnot:
De här raderna om vågen skrev jag för övrigt för fyra år sedan, då minnet av tsunamin i Thailand var fyra år färskare än det är idag. Ni kan tro att jag blev förvånad när jag insåg att jag skrivit in en tsunami i historien. Det var då jag insåg att det inte var en barnbok vi gjorde (vilket jag förstås hade fel i – Landgörst uppskattas i olika grad av det tiotal barn som hittills hört historien. Men det är inte en barnbok i den bemärkelsen att den exklusivt vänder sig till barn. Landgörst vänder sig till alla. Sen blir han yr, vinglar och faller om ingen stöttar honom).